﻿Man skulle såsom en nymodighet införa
hundskatt, och det gällde nu att å stämman
fastslå densamma. De, som ansågo hund-
rackorna vara onödiga fridstörare i bygden,
yrkade på en hög skatt, andra, som höllo
före, att de ej vore så farliga, ville ha den
medelmåttig, andra åter, som voro hundvän-
ner, ville ha den så låg som möjligt. Stäm-
mans ordf. hörde till den förstnämda katego-
rien. För att vara säker om att vinna seger
tillkännagaf han, att »voteringen» skulle ske
så, att de, som biträdde första yrkandet, skulle
förblifva sittande, de, som biträdde det andra,
skulle stå upp, och de, som ville rösta för
det tredje, — skulle komma fram och falla
på knä. Så långt ville emellertid ingen gå i
ödmjukhet, och eftersom det var bekvämast
att sitta, utgjorde dessa majoriteten.